världens finaste.

Insåg nu i detta ögonblick att jag snart kanske kommer cykla bort till min sista handbollsträning någonsin. Fick en stor klump i magen, tittar ut genom fönstret och de regnar, kan de bli mer typsikt? Känner sådan ångest. Kommer jag aldrig mer träffa tjejerna i hallen och göra det vi älskat mest de senaste åren, vara tillsammans.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0